För mig är det viktigaste i livet att må bra. Där inne. På riktigt.

Det har tagit mig många år att inse att jag inte har något att skämmas för, att jag inte behöver känna skam eller skuld för att jag har lidit av psykisk ohälsa. Jag har gjort oräkneliga misstag, men jag är inte mina misstag. Jag är mänsklig. Framför allt är jag utvecklingsbar.

I maj 1985 kom jag till världen och jag har haft turen att få växa upp med mina föräldrar, syster och bror. Ungdomsåren var turbulenta på grund av min psykiska ohälsa, men jag tog mig igenom det och lyckades så småningom att vända mitt liv. När jag var 27 år drabbades jag av cancer och livet tog återigen en helt ny vändning. Det visade sig att jag är starkare än jag tror och cancern är besegrad.

Idag beskriver jag mig som en vacker och värdefull kvinna. Jag är livsglad, modig och energisk. Jag vet om att livet kan vara tufft, men jag vet också att det kan bli bättre. Därav har jag valt att starta denna sida. Det här är mitt sätt att gå vidare i mitt liv.

Jag vill göra något av mina livserfarenheter. Min förhoppning är att andra som har upplevt eller upplever psykisk ohälsa slipper känna sig lika ensamma som jag gjorde.

Idag har jag ett helt fantastiskt liv. Jag är mamma till två underbara pojkar födda 2010 och 2012. Så som jag ser det är jag och mina pojkar de tre musketörerna. Sedan januari 2009 är jag utbildad socionom och arbetar idag förebyggande med barn och ungdomar i en kommun i nordvästra Skåne. Som alla andra kan jag också få dåliga dagar ibland och inte må bra. Men idag när dessa dagar kommer är det okej. Det är faktiskt mer än okej. För det är de dåliga dagarna som bekräftar att jag har väldigt många bra dagar.