Bildspel
Banner Shadow

Föreläsning

Jag är inte mina diagnoser

Kontakt

Välkommen

När jag var 27 år (2012) fick jag cancer. Jag hade kunnat dö. Men om sanningen ska fram har jag aldrig känt mig så levande som jag gjorde då, till skillnad från ungdomsåren som kantades av flera psykiska sjukdomar. Missförstå mig inte, att få cancer är helt fruktansvärt och något som jag inte önskar att någon ska få. Det är en lång väg tillbaka från cancer, förr eller senare sätter den sig i huvudet rent psykiskt. Men jag har växt och cancern har gjort mig starkare. Jag fastnade inte i ett sådant psykiskt dåligt mående som jag var fast i under ungdomsåren. Även under ungdomsåren fick jag hjälp, vilket jag vill att fler ska få. Men för att kunna få hjälp måste vi först våga prata om att psykisk ohälsa förekommer och att det inte är något att skämmas för.

Livet förändras är min sida om psykisk ohälsa. I Folkhälsomyndighetens rapport ”Varför har den psykiska ohälsan ökat bland barn och unga i Sverige?” från 2018 går det att läsa följande. Andelen 13- och 15-åriga flickor och pojkar i Sverige som rapporterar återkommande psykosomatiska symtom har fördubblats sedan mitten av 1980-talet. I psykosomatiska symtom ingår sömnsvårigheter, nedstämdhet, irritation, nervositet, huvudvärk, ont i magen, ont i ryggen och yrsel. År 2013/14 rapporterade över hälften av de 15-åriga flickorna och närmare en tredjedel av pojkarna i samma ålder psykosomatiska symtom. Besvären är alltså mer utbredda bland flickorna, men ökningen är densamma bland pojkarna som bland flickorna. Jämfört med andra nordiska länder har ökningen av psykosomatiska symtom varit mer omfattande i Sverige.

Under mina ungdomsår var jag en av de flickor som mådde psykiskt dåligt och var psykiskt sjuk. Det tog mig många år att vända, men det går. Bara vi vågar prata om det.

Logga